5 år sedan

Idag är det exakt 5 år sedan jag satt hemma på sängen å grät för jag hade fruktansvärd hhuvudvärk. Såg röda flimmer och huvudet kändes hemskt!! Som nån hammare slog på huvudet och om igen... Sjukt jobbigt. Jag kunde inte se i ljus för då blev det värre. Jag hade oxå gått över tiden. Så jag satt i sängen o gnällde och hatade allt. Ville föda barn nu!! Samt hade jag fruktansvärd huvudvärk.
Jag sa till AW att jag inte klarar mer... Så vi åkte till specialist mvc och fick träffa en läkare. Kollade blodtrycket, urinprov, ultraljud. Hade för hög blodtryck och det va lite äggvite i urinen, sen kollade dom ultraljud. Då såg jag vissa delar men fattade inte vad det var för de va för stort. Haha. :P Dom sa att allt va normalt och att bebisen va lagom stor.. Så sa dom att vi skulle sitta i vänterummet och dom skulle diskutera. Så vi satt å väntade där.. Sen kallade dom oss tillbaka till rummet så sa läkaren; Vi har bestämt oss att igångsätta dig imorgon så du får stanna här över natten för att vila och du får träffa läkare idag för förlossningen. Jag började gråta och samtidigt log jag. Det va dags. =) Så vi gick till nyföddavd och fick ett rum. Då skulle jag dela rum med en kvinna men jag ville AW skulle vara där och sova med mig. För jag HATAR att sova över sjukhus och aldrig gjort det ensam för jag hatar det.. Jag hade tur. Det va någon som åkte hem samma dag och dom hade eget rum. Så jag fick de rummet. Jag väntade till kl 12 så bytte jag rum och det va härligt. =) Sen smsade jag till Antons gudmor och hon åkte hit direkt från Leksand till Örebro för att vara med förlossningen. Hon kom på kvällen och då mötte AW henne för att ge nycklarna till våran lägenhet där hon skulle sova i..
Denna dagen fick jag göra några kontroller, ctg å träffa läkaren för prata om huvudvärken ochh kommande dagen... Dagen närmade sig... Till den 7 December och då vaknade vi tidigt på morgonen. Åt frukost sen kom Joa så vi fick gå upp till förlossningen.. Fast jag inte fick gå för barnmorskan. Jag fick ligga i sängen å flyttas upp. :P Fick ett rum i förlossningen... Jag fick fina kläder höhö. Bytte om och låg i sängen. Fick ctg och så. Så kom dom och satte hål i hinnan och det rann ut vatten.. Jag låg där å pratade med dom andra och väntade på de ska hända något... Inget hände... Kl tolv eller va de halv ett? Hmm, fan minnet sviker mig :P Så fick jag dropp.. Inget hände... Jag var i allrummet för att vi skulle äta lunch. Jag värmde maten.. Och satte mig i stolen.. Då började jag känna av mensvärk och de blev kraftigare och kraftigare.. Så jag sket i maten å gick till rummet ensam och ringde på barnmorskan. AW och Joa fick äta klart (AW har diabetes så han måste äta) Jag sa inget till dom förresten och bara gick. :P Men iaf så kom barnmorska och kollade och ja jag va öppen några cm och det börjar hända något nu.. Dom höjde droppet så började jag få intenstiva värkar.. De kom ofta och tätare så jag inte kunde koncentera mig på något annat.. Jag hade fruktansvärt ont så jag inte visste vart jag skulle ta vägen.. Det kändes för jävligt.. Jag stod där å gnällde å sa att jag ville göra kejsarsnitt och ville inte ha mera barn. Vill ha en valp och tjatade om kejsarsnitt och barnmorskan sa Nej och NEJ och åter igen NEJ ingen kejsarsnitt! Du är duktig. Du ska föda vaginalt.. Jag vägrade och ville inte ha flera barn.. Bad om EDA flera ggr. Jag testade lustgasen men jag å gasen funkade inte ihop. Jag fick en gå stol och jag skulle säga till bm när värkarna kom och avtog.. Jag sa nu... slut nu... nu.. Det tog typ några sekunder emellan.. Så täta var dom.. Kändes som de kom värkar hela tiden och jag kunde inte prata me någon. Jag blundade hela tiden och höll hårt i något.. Ville inte föda igen.. Var så arg.. Ville hha EDA NUUUUUU! Jag kommer ihåg att de va kl ett något sådant, sen plötsligt va de kl tre.. :o Så kom narkosläkaren. Äntligen! Men han gick ut igen för han fick en samtal. Jag blev förbannad å hade ONT ONT ONT ONT, ville ha sprutan NUUUU. Så kom han till slut och jag fick böja mig ner som en banan, jisses med min stora mage. Hur ska de gå :P Men iadf så gick det.. Jag som är nålrädd å är rädd för sprutor men just eda ville jag bara ha de. De va min bästa vän kan jag lova. :P Dom skulle sticka till NÄR jag får värk. Så när värken kom så var jag fokuserad på just värken så tänkte inte på sprutan men kände när de stack till. Sen när de va klart så fick jag ligga ner å vila och vänta till de avtar... Så började de minska... Då började jag le och började prata med Joa och AW igen.. Var som normal igen.. Det va så SKÖNT!!! Jag tänkte; Nu kan det inte göra ont mer.... De va värsta smärta jag varit med om i mitt liv.. Tiden gick å gick så sen kl efter sju tiden så skulle vi äta igen men det va samma visa. Då kände jag typ jag måste bajsa... Gick te rummet å visste att det va bebisen så jag ringde på bm igen.. Dom kom och kollade. Ja jag va öppen nästan helt.. Jag fick ligga ned och dom sa att jag fick krysta men försiktigt, för jag inte ska krysta påmm riktigt liksom.. Varje krystvärk så krystade jag på lite.. Väntade å väntade på det skulle bli 10 cm.. Dom kom och stod bredvid mig,, Kl halv åtta.... Så sa dom nu är du öppen 10 cm. Du får krysta nu.. Så nästa krystvärk så började jag krysta.. Krystade länge och flera ggr. Till kvart i 9 så tillkallade dom en läkare. Så han kom och hjälpte till. Tog sugklocka och fler bm kom och hjälpte till. För jag hade nästan gett upp. Hade krystat länge och blev väldigt trött. Så bm kom och hjälpte till å tryckte på magen.. *poff* Kl 21.03 kom det en baby till världen. Dom la bebisen på min mage. Jag ser bara en blodig å blåaktig bebisrygg på min mage... Dom tog bebisen å sprang ut till andra rum så jag var ensam där med en barnmorska. Jag visste ingenting... Vilket kön var det? Vad händer?? Så kom Joa till mig gråtandes och sa att det blev en jättesöt pojke. Min första ord var; Lever han? Lever han? Joa sa att hhan lever och mår bra och han är jättesöt. Så kom Aw efter en stund och sa att det blev en pojke och han mår bra och dom tog honom till annan rum bara för att kolla honom för dom hörde en knäpp och han hade fått en.... Glömt vad det heter. Men det är då när bebisen fastnar vid axlarna och då finns de risk att bebisen får syrebrist så därför var de bråttom men allt var bra. Sen kom Aw tillbaka med bebisen i famnen å gav mig honom och då sa jag att han skulle heta Anton.. Han var lite blå och röd och var blodig. Skrek och skrek hela tiden.. Det va ofattbart att vi just blivit föräldrar.... Sen fick jag åka upp till op för att sys. Jag sprack en del... Ja en del... :S Det var denna underbara pojken som kom till världen den 7 December kl 21.03..

Och det är värt allt när man fått bebisen i famnen... Nu vill jag gärna ha flera barn! =) (inte ännu)
Imorron blir Anton HELA 5 år gammal!!
5 år gammal.. Herregud... Mitt barn... Älskade lille bebis har blivit stor...


De va de... Långt inlägg blev de men ville bara skriva av mig. =)
Har börjat sitta å fundera på vart tiden tog vägen.. Det va fan hela 5 år sen jag födde en son.. Nu är han stor och kan mycket... Den lille skitungen... Han har utvecklats från en nyfödd bebis till en stor viljestark, klok och charmig 5åring..
Va jag älskar dej min lille älskling! <3>

Grattis i förskott på födelsedagen min lille prins!